Ungefär tre veckor innan förlossningen var jag och spelade biljard. Jag beställde in en öl till mig och en till min kompis. När jag kom till biljardbordet med flaskorna i handen frågade min kompis hur det var med mig. - Jodå, sa jag. Typ igår eller om det var i förrgår, slog min förväntansångest igång. Så nu är jag hela tiden smått paranoid och kollar mobilen hela tiden och varje gång den vibrerar tror jag att nu är det dags, nu måste vi dra igång hela apparaten med barnpassning kring det stora barnet. Förra gången var jag ännu mer paranoid eftersom jag var övertygad om att Emma närsomhelst skulle ringa och säga att hon låg i lägenheten och höll på att förblöda. - Jamen just det, sa min kompis. Jag hade helt glömt att det börjar bli dags. Men ändå bold av dig att dricka öl ikväll då? What the fuck, just det. Tanken är ju att vi ska åka till Ystad för att Emma ska få möjlighet att föda under vatten. - Jahapp, då blir det en cola till mig... Tre veckor senare, ungefär vid BF (b